Efterlängtad semester
En heeel vecka i Lindvallen. BARA familjen! Skidor, snö, fjällstuga, varm choklad, toppstuga, frid och harmoni.
Ja ni hör ju. PRECIS så har vi det.
Lägg bara till "jag fryser"
"Maja baja - ville mille"
"du är dummast i världen!"
"Va?! JAG vill inte ha en fleecetröja"
"men för fan Mikael -TA en parkering bara!"
"jag ska bara spela klart på ipaden"
"Mamma! VILLE SLÅSS".
Jag glömmer ofta i mina drömmar om den perfekta familjesemestern att familjen också ingår. Och de är ju exakt samma personer som hemma i vardagen. Möjligtvis med lika många förväntningar som jag har...
Men efter halva tiden börjat vi hitta symbios i vår jaktgubbeluktande fjällstuga högst upp på en enslig skogsväg med en Micro från 60-talet, stenhårda sängar och en halv diskmaskin.
Men mysig ändå. Och stor!
Ville gör enorma framsteg i skidbacken. Störtlopp nerför blå backar i sele men svänger och bromsar imponerande p fri fot i barnbacken. Maja törs släppa på lite mer och skejtar snabbare än jag mellan liftarna.
Vi gör tortillapizza, äter chips så vi skäms (nej det gör vi inte) och har med oss mackor och varm choklad i backen. Bygger en igloo utanför huset och har det ändå precis så där oplanerat skönt som man ska ha på fjällsemester.
Bråkande barn och ursinniga mammor till trots.
De där glimtarna av syskonkärlek - att prompt åka hand i hand - lever man på länge
Första dagen vägrade han åka lift. Nu åker han själv hur lätt som helst.
Det bästa är att åka tillsammans i galgliften och prata. Jag håller med.
Japp. Ibland kan man avstyra bråket genom att ta en bild. Då blir det roligt istället.
Vårt tjusiga kök!
Inte en bild har jag på nyårsfirandet med Frida, Rosa, Malva och Viola. Men härligt var det. God mat åt vi. Och saffranssemlor till efterätt. Och massor av fyrverkerier såg vi på 12-slaget. Och pratat fick vi gjort.
Sedan stensomnade vi allihop...
