Att skriva något inlägg om dagen. Här kommer då en utläggning om helgen!
Mikaels natthelg. Trist tycker jag. De varierar de där helgerna. Antingen är det supermysigt och härligt att vara själv med barnen eller så tappar jag tålamod och humör redan vid lördagsfrukosten och så är det slut på myset.
Den här helgen har varit både och. Vi konstaterade i alla fall nöjt alla tre vid läggningen att "Idag har ju mamma inte blivit så där galet arg en enda gång!"
Och det höll alla med om och var glada för.
Men fredagen var riktigt mysigt. Tacos med pappan innan han pussade alla hejdå och åkte till jobbet. Sedan blev det popcorn och, hör och häpna, två omgångar "finns i sjön" UTAN bråk eller andra incidenter före obligatorisk slappa i soffan-filmen. Barnen blev så förtjusta i Trolls-filmen på bio att vi nu sett den två gånger hemma med engelskt tal. SÅ bra är den!
I lördags var det lite fullt sjå. Iväg till brorsan och passade Alice och EMILIA några timmar. Kastade ut alla barnen i den perfekta kramsnön vilket resulterade i en halv snöhäst och en halv snölykta. Sedan hastade vi vidare och lämnade in Maja hos en klasskompis medan jag och Ville drog på barnkalas i Rödene. Och sicket barnkalas!
På en hästgård! Med höhoppning, traktoråkning, stallbesök och utomhus i två timmar! Utfodring av lyckliga barn på höbalar.
Åka traktor är lite så exotiskt det kan bli när man är 4 år
Utegrillad korv på högbal. Det var gott.
Idag var vi på Ester Ingrid Unger Wepplingers dop i Hjälmareds kapell. Hannes och Fias vackra dotter som föddes i oktober. Jättefin ceremoni. Nydöpt som skrek och våra barn bråkade inte! De satt still! Kan det ha bitit att deras mor upprepade gånger under morgonen upprepat att dop är ett FINT kalas och man i kyrkan SKÖTER man sig (annars får man gå ut!).
Eller så var de blyga för allt folk?
Ville fick äran att fota familjen efteråt så här är en av de närmsta bilderna...
Tyvärr syns inte hur ljuvligt söt en 3-månaders kan vara
Ikväll slog jag alla rekord i föräldraskap. Ut med barn och granngrabbarna och uppdrag att hitta en pulkabacke med snö i! Efter flera försök i Nolbyskogen hamnade vi på barnens skola som har en av de bästa backarna i stan. Så där stod jag i 45 min och försökte förhindra att de spräckte skallarna i någon av fotbollsmålen nedanför. Men vilket glid! Och så roligt de hade!
Mest imponerande också att Ville som "hatar att gå" och mest hade blivit dragen över asfalten i pulka på vägen dit, rusade upp för brant pulkabacke och swishade ner skrikande av skratt. Och jag ville helst blunda och hoppas att det gick bra.
Upp igen minsann. Han ÄR ju stark i benen.
Så. Efter en läggning som för en gångs skull inte tog alla kvällens energi (jämfört med gårdagens då mamman blev så där "vansinnigt arg") har jag både läst tidning, bloggat och pratat med Mikael. Helt okej helg ändå.
