IPad paus = kaos
Vi har inte haft problem med för mycket skärmtid förut. Barnen har varit måttligt intresserade och inte frågat så mycket efter den.
Tiderna förändras.
Ville är besatt. Han har fattat grejen med att kunna ta hem nya spel och tjata på sina föräldrar om att betala för dem. Och han lär sig så sjukt snabbt. Han tar hand om bebisar, lagar bilar, sköter jordbruk, bygger tågbana, säljer glass, bygger världar, föder upp drakar eller slåss mot superhjältar. I rasande fart. Jag som är så hopplöst ointresserad har alldeles för dålig koll och alldeles för mycket dåligt samvete över att 4,5- åringen endast blir avslöjad i sitt språkbruk när han går över gränsen.
"Du dödar inga djur i minecraft" rätter jag argt när jag hör honom. "Du tar bara bort dem från spelet!".
Men det biter dåligt. Så ibland tar vi paus. Då läggs de åtråvärda plattorna bort och barnen tvingas leka. Gärna med varandra. Och IPad paus är lika med fullständigt kaos.
För de är så satans kreativa ibland!
Maja har byggt en "värld". Fråga inte mer. Det gula är strand, det blå är vatten, det gröna är skog... typ. Det är ganska fantastiskt!
Lådor är det bästa som finns. Du bara kastar ut en massa kartong som satt runt våra nya sängar som äntligen kommit, och en rulle tejp så har du snart ett skepp med kikare! Som dessutom "aldrig får slängas". Nä nä...
