Det är ju JAG som...
Min självkänsla har fått en törn.
Nina, humanisten. Som har läst latin, tyska, franska. Mediekommunikation, information, litteraturvetenskap. Som har läst och läst, älskar böcker. Skrivit egna små noveller. Haft journalistdrömmar, författardrömnar... ja, ni fattar?
Läsa är MIN grej. Språk och text och sådant. Det är mitt intresse i den här familjen. Som jag så glatt delar med mig av till mina barn.
Mikael kan allt annat. Han lagar mat, och lagar saker och bygger möbler och fixar... Andra saker. Trodde jag.
Det där jobbet han har. Att gå ostörd en hel natthelg till exempel. 36 timmar med hörlurar under hörselkåporna. Han har ta mig fan lyssnat på varenda BOK som släppts de senaste fem åren åtminstone. Spärrar upp ögonen när någon nyhet kommer på tal "Va? Har du inte läst den? Den lyssnade jag på för jättelänge sedan! Och uppföljaren."
Typ så säger han. Och retas "är det inte du som gillar böcker?"
Grrrr. Jag måste hitta tillbaka. Och jag vet inte om det liksom räknas att jag lyckats plöja tre av Martina Haags låtsasböcker (jo det är på låtsas. De är som att läsa en blogg i bokform! 170 sidor pocket) och Marian Keyesboken senaste (som var så bra!)
Mikael har lyssnat igenom alla P3s dokumentärer och övriga filosofiska program. Tröttnat på "tramset" i P3 och lyssnat på alla P4s dokumentärer också. Sommarpratare och vinterpratare.
Sist jag ringde tog han en spanskakurs via spotify. En spanskakurs?!
Jag är så avundsjuk att jag har svårt att smälta det. Och samtidigt så imponerad. Den där mannen, han upphör aldrig att förvåna mig!
Den obildade och den bildade...
