Flashdance! Jag säger bara... åh!
Jag är en sådan sucker för musikaler, eller alla typer av shower egentligen. Det här våren har varit så otroligt bortskämd med först Ägd, sedan Kristina från Duvemåla och nu Flashdance i torsdags. Tusen tack svärföräldrar och föräldrar för biljetterna. PÅMINN mig nästa år, när jag önskar mig dessertskedar och överkast och underställ i julklapp att ALLT jag önskar mig är upplevelser. Suck, vad roligt det är.
Flashdance kastade mig rakt tillbaka i samma känsla som när jag såg Fame på skolresa i Stockholm i åk 6. Eller när mamma lånade filmen Grease när jag var 10 och jag såg den varje dag i en vecka. Jag blir helt uppfylld! Det var lättare att bli startstruck när man var yngre. Då kunde jag tapetsera väggarna med kopior av LP-fodralet till Grease... Nu?
Just där i publiken, i musiken, bland publiken, med Karl Dyall på scen som dansar lika självsäkert som i Fame för 23 år sedan. Då vill jag bara tokpermanenta håret, börja träna sex gånger i veckan och klä mig i urringade dansbodys. Ha tjejkväll och se om dem. Filmerna! Girls just want to have fun, Grease, Coctail, Dirty Dancing...? Alla de där man sett 100 gånger men inte de senaste 15 åren.
Någon som är med mig?
Och vem vet. Efter några varv till runt Nolhagabergen kanske jag är redo att beställa ett sådant här set...
